Sakta skall de vakna...

Vintern har passerat och våren är här.

Det har hänt så otroligt mycket i livet jag inte hinner med allt jag vill göra. Med andra ord, jag trivs som fisken i vattnet.
Strax innan julstöket drog igång förra året blev jag farsa till en vacker dotter. Det var ett lättare spektakel med hemmafödsel och jag fick titeln "barnmorskan" på BB. Lilltjejen växer så det knakar och varje dag är det nya saker som händer.

En sån här upplevelse ger en perspektiv på saker som är nyttigt. Jag har kommit på en massa saker jag vill hitta på fram igenom och som jag vill dela med tösen och frugan. Träning är och kommer forsätta vara en stor del av mig, det blir bara att planera på ett annat sätt och vara effektiv.

Våren som har varit har det blivit en del pendlande på hojen till jobbet. Ett enkelt och smidigt sätt att få träning. Löpningen har jag dock inte få till lika bra. Det har blivit några tidiga morgonrundor och några distansrundor när tajmingen funkat.

Vårens roligaste helg (träningsmässigt sett) var 2 helger sen. Ett bunte sköna cyklister invaderade Laholm och Lögnäs Lantgård. Det var dags för Rooster Club Varbergs årliga traningcamp. Det blev många goa mil i hyfsat väder. Dock är det den sociala biten som är grejen. Tänk dig att samla en brokig skara människor med samma passion. Kan inte bli annat än succe.




Således har det lagts en stabil grund (någorlunda) för sommarens alla äventyr. Dock är det ju så att inte kommer bli några stora utsvävningar, utan lagom stora detta år. Dock planeras det för stora ting nästa år! Ojoj. Vi får se var det landar.

Denna helgen var det dock premiär för lite rejs. Hallandsloppet stod på agendan. Ett bra arrangerat motionslopp av våra vänner i Halmstad, CK Bure. Jag och Frasse tog bilen ner denna arla morgon. Gött taggade för att få låta benen bekänna färg. Väl framme var det inte högsommarvärme som omfamnade oss direkt. 6 grader kändes mer som en taskig julafton men trädens gröna färg vittnade faktiskt om att våren är här. En efteranmälan senare och det var bara att göra sig redo.



Jag själv tvekade om det var en så smart ide att köra kortbent. Jag betalar skatt, skänker pengar till rädda barnen, jag vill inte frysa!! Men Frasse var mer av arten att är det race så är det race och då är det liniment som gäller. Så här i efterhand och två liter liniment senare kan jag konstatera att han hade rätt. Det var gött att rulla i kortbent.

I år var starten flyttade lite högre upp på Galgberget i Halmstad. Mycket folk och det var ett gäng snygga Roosters som slöt upp till start.

Starten gick och det blev åka av med en gång. Kan medge att första biten på cykelvägarna kändes obekväma att dundra fram i hög hastighet. Men det är bara att lita på att folket där framme inte klantade sig. De gjorde de inte. Rundan flöt på fint. Det var några "utbrytningar" men de kunde hela tiden kontrolleras av bakomvarande peleton då vinden idag stundtals var tuff om du var ensam för länge. Det kändes tryggt att glida med Far och son Broms, Lidas, Frasse och Åhsberg. Goa bubbar.

Mot slutet var vi ett 20 tal cyklister längst fram och då rullade det på bra. För min egna del kändes det fint men det började nypa  lite i höger vad. Som det skall vara. Tiden i mål blev 2:27. Lidberg i mitten på bilden nedan tog hem det med slutspurten. Grymt kört. Resten av oss strax bakom. Stabilt kört! Väl i mål, en 5-års medalj, en burgare och en varm kaffe. Satt som en keps.


Nu är jag igång igen. Känns bra att få skriva av sig. På återseende! Detta året kommer bli grymt!
/Asken



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Norrland och Mockträsktempot

Viva La France - Del 2

Rejs report Ironman Nice