Säsongens sista race! Rejs report Stockholm Velothon

Stockholm. Denna pärla! Förra söndagen skulle säsongen avslutas på ett snyggt sätt.

Ärligt talat var jag ganska mättad på tävlingar när jag klev in i bussen. Det gick ganska fort över när tugget i bussen gick igång. Resan till Stockholm gick ovanligt fort med ett stopp på Max. 

Väl framme var det ut med grejorna, checka in på hotellet och sen kunde vi bara promenera ner till rålambshovsparken för att hämta nummerlappar. Solen sken och att gå i parken när det 25 grader i september var en riktigt skön känsla. Samtidigt som vi unnade oss en kall på boulebar passerade alla löparna i Stockholm Halvmarathon. Det såg svettigt ut och jag funderade på om det skulle vara kul att springa nån gång. Mycket taktiksnack blev det och vi avrundade kvällen med en stabil tallrik revben som sig bör innan en tävling.

Söndagmorgon - Rejs Day!

Vankar utvilad. Kroppen sprtter och magen är redan igång. Wallan min rumskompis ser också taggad ut trots att viss ångest dagen innan över för få mil. Starten var 8 så vi mer eller mindre öppnade frukosten kl 0620.

In med allt gott. Nivån på frukostsnacket låg på en skön nivå. Hela gänget verkade gott taggade.

Upp till rummet för ombyte och sista fixet. Som tur är upptäcker Wallan att han hade fått punka under natten så det blev ett snabbt slang och däckbyte på rummet. 0730 rullar vi ner till starten. Luften är ljummen. Snirklar oss fram till starten med alla andra. Väl framme knör vi in oss jämte Liljegren som redan var på plats.

Starten går och de första 6 km är rullande och ej tidragande. Trots detta började folk köra som tokar för att placera sig. Det är trångt och smalt. Folk börjar ramla nör det kommer tvära svängar som gör att folk blir tvungna att klipsa ur sig från pedalen. In i nån tunnel och en märklig känsla infinner sig att inte ha en miljö omkring sig för att avgöra farten. Efter ett tag blir jag less på att knö mig så jag lägger mig längre bak. Hittar ett gott gäng och vi börjar samarbeta. Vägarna är fina och det är en go morgondimma som gör sikten begränsad.

Sakta men säker börjar vi närma oss Nynäshamn och klungan äter upp mer och mer folk och blir större och större. Benen känns bra och jag lägger mig i den främre delen av klungan i rent säkerhetssyfte. Det känns bra att vi kör på avstängda vägar och kan bre ut oss.

Några gånger smäller det och ljudet av karbon som stöper i marken påminner om ljudet när du knycklar ihop en PET flaska. Vänd dig inte om och titta Andreas!

Ju närmare Stockholm vi kommer desto snabbare går det. Att påstå att Velothon är backigt är en underdrift. Snarare böljande och förväntningarna på Kessiakoffs Climb uppfylls inte.

Sista biten in till Sthlm går fort, det är tvära kurvor och vägen smalnar av. Upp på Västerbron och in på Kungsholmen. Underbart bara några kilometer kvar. Den sista biten påminner om ett GP-lopp,

Målrakan på 500m gav en proffskänsla och det blev givetvis en spurt sista 200 metrarna. Tittar på klockan och ser en sluttid på 4.01. Helt okej.

Väl i mål möts av jag mina vänner och det diskuteras loppet och känslan under racet. Solen skiner och det är en go känsla att sitta i parken med en soppa och njuta av ett väl genomfört lopp.

Rålambhofsparken fylls av cyklister som gått i mål.

Joggis, Glenntani, Frasse och undertecknad schteker i solen.

Sammanfattat så var Velothon ett vackert lopp. Smolken i bägaren är vägarna ut och in i centrala Stockholm. Ärligt talat var min första känsla efter målgång: Ringt inte mig nästa år om ni skall köra. Men nu så här  efterhand och intrycken har fått smälta så kan jag tänka mig detta lopp fler ggr. Velothon har potential att bli en riktig folkfest om några år. Vad som störde mig mest var de cyklister som utan tanke skräpade ner längst med vägen, hur tänker man egentligen???

Sist men inte minst, tack grabbar för en underbar helg i cykelns tecken!

/Andreas