Vätternrundan 2014 - Race Report

Där satt den! 3:e gången gillt. Äntligen hade vi vädrets makter på våran sida och vi kunde dunka in under 8 timmar!

Resan till Motala började redan på Fredag. Jag och brorsan rullade upp efter lite sovmorgon och frukost. Väl framme hämtade vi nummerlapparna och shoppade lite i mässtältet.

Som alltid följde man väderprognoserna slaviskt och det visade sol, lite blåst och 14-19 grader. Helt perfekt med andra ord. Dessutom skulle vi ju starta kl 13:04 så vi fick ju en natts sömn på det också.

Kl 0930 på lördagen samlades alla Lapierre Roosters cyklister. Inlämning av dryck och mat till depåerna samt ett sista taktiksnack. Det var en skara samlade men laddade cyklister. Totalt var vi 55 personer som kom till start. Dessa 55 var fördelade i SUB8, SUB8.5 samt SUB9. Vårat SUB8 gäng var 16 starka.

När du skall cykla 30 mil så vill du ha en så bra resa som möjligt och precis innan start är det en del velande. Hur mycket kläder skall jag ha? Räcker vattenflaskorna? Ska jag köra på mer sportdryck, tänk om det rejält varmt? Det slutade med att jag gjorde precis så som jag hade planerat, always stick to the plan!

Vid starten sken solen och vi med den. Äntligen var det dags. Flera månaders träget tränande skulle nu sätta sig på sin spets. Sakta men säkert rullade vi in i fållan och märker att vi skall starta samtidigt som Skoda Cycling Team. Ett helt gäng med rutinerade cyklister, några sverige elit, några gamla elitåkare. Perfekt!

Vid starten blev jag också lite kort intervjuad och i ärlighetens namn minns jag inte vad jag sa för det var bara fokus på en sak.

Starten rullade på fint och givetvis la vi oss lite fint bakom Skoda killarna som var dryga 40 pers med tillhörande Skoda service bil. Vinden var helt klart till våran fördel och stort sett i ryggen hela vägen ner till Jönköping. Nånstans efter Gränna stannade Skoda gänget och vi trummade på själva. Det blev några enstaka omkörningar men det var skönt att ingen trängde sig i ivåran grupp utan bara låg i kölvattnet. Det gick så lätt att vi tillockmed kunde sköja en hel del i ledet och faktiskt njuta av de vackra vyerna runt Vättern.

Väl nere i Jönköping hade vi snittat 43 och hade samlat på oss en buffert som behövdes när vi svängde upp.

Vinden hade avtagit men det var en dock mot/kantvind.

I Bankeryd hade vi vårat första depåstopp. 3 minuter effektivt. Kissa, nya vattenflaskor, äta några gifflar, halsa en Coca-Cola och sen iväg! Gött nu hade vi drygt 11 minuter till godo. Vi visste samtidigt att nu börjar den jobbiga delen med svagt motlut. Bara att le år eländet och trampa på. Gruppen rullade på fint och några fick vila emellanåt där bak och fylla på med energi. Det märktes att gruppen började bli lite sliten och det sas mindre och mindre i gruppen. Fast det som sas var peppande och positiva saker. Känslan när du vet att börjar närma dig toppen av Vättern är fin. Lite som att nu skall det bara rullas nerför.

Strax efter Karlsborg väntade depå 2 och samma visa här med. Dock var det lite trängre och några andra gäng stannade samtidigt. Men gänget var effektivt och vi kom iväg bra. Här fick tyvärr en av våra gubbar släppa pga hårt krampande lår och vader.

När vi började närma oss 7 mil spred sig en konstig oro i gruppen att vi inte skulla klara 8 timmar. Detta skapade en stress och några ville trycka på hårdare. När vi kom till Brattebobacken (~5mil kvar) i slutet blev det en stor lucka. Några i gänget försvann snabbt uppför medans vi andra kämpade där bak och försökte hejda deras framfart med vissel och skrik. Vägen nerför backen och biten efteråt blev rejält grisigt och jag kände hur det nöp i benen av kramp. Fast adrenalinet från ilskan att vi splittrades gjorde vi kunde cykla ikapp de andra och vi redde snabbt ut incidenten. Väl framme i Medevi visste vi med säkerhet om vi kör snabbt och säkert kommer vi klara det. Vinden var nu i princip obefintligt och dessutom i ryggen.

Känslan att komma ut på rakan innan Motala, glida igenom industriområdet och känslan att rulla in i mål på 07:51 går inte att beskriva. En en stor smältdegel av lycka. Vi klarade det! och inga incidenter eller tekniska problem. Väl i mål visade det sig att alla SUB-grupper klarade sina mål. Snacka om lycka. Givetvis firade vi det lite lätt på kvällen med de få krafter vi hade kvar i kroppen :-)

SUB8 Gänget samlat i parken framför Vättern. Lördagkvällens kungar!

Efteråt bjöds det på Pastasallad och solsken!

Vättern ligger stort sett spegelblankt.

Så nu var 12e Vätternrundan avklarad. Min snabbaste och häftigaste runda. Det blev grisigt mot slutet och kroppen skrek av kramp sista biten som det skall vara. Dessutom har en konstig känsla spridits sig i kroppen som inte varit där tidigare.... att det kan komma att dröja innan jag rullar vätternrundan igen. Var slår den här prestationen?  Sinnet är nöjt och tanken på att det finns andra lopp att genomföra och testa börjar växa fram. Första gången på 12 år. Märkligt.

Stort tack till ALLA Rooster, ni är grymma. Nej ni är KING!

Stort tack till Depågänget, ni gjorde resan lättare! och är en faktor till att alla grupper klarade målet!

Stort tack till Familjen Högberg. Bättre boende är svårt att hitta.

/Ask