Att hantera en post Ironman depression eller rejs rapport Tjörn Triathlon

Okej så här är det. Begreppet Post Ironman depression eller Ironman Blues är namn för den där känslan efter att ha genomfört en Ironman. Målet är nått, genomfört och motivationen till att fokusera på nytt mål är som bortfluget...

Veckan efter Kalmar har varit en vecka med Post Ironman Depression. Ingen större lust till något. Kroppen värkte, lite goa skav här och där. Nu skulle jag ladda om för Tjörn Triathlon. Hur fasen då?

Nåväl. Fredag eftermiddag hämtade brorsan mig och hojen. Sen hämtade vi Freddan.

Resan upp kantades av frågor runt Triathlon då tävlingen var brorsans och Fredriks allra första. Väl uppe gick vi och spanade lite i Teamsportia tältet och hämtade ut nummerlapparna. Gick på briefing och mötte sedan upp resten av gänget i Rooster Club Varberg. Brorsan och Fredrik bodde på Träingskliniken och jag med de övriga i Kyrkesund. Kvällen blev en lugn afton med lite förberedelser inför morgondagen.

Briefing med Tjörn Triathlons tävlingsboss Lotta!

Tävlingsmorgon!
Klockan ringer 0600. Riktigt gött med sovmorgon. Jag noterade 3 telefoner som ringde samtidigt. Huset vaknar till liv. Frukostgänget är snabbt uppe på tårna och fixar och donar med en riktig hotellfrukost. Tittar ut genom fönstret och flaggorna står rakt ut.

Blåsig morgon.

Peter fixar med frukosten.

Frukost intas,  sedan är det packa ner allt och bege sig till start.
Kommer fram och får en bra parkering ganska nära. Rullar lugnt och fint till växlingsområdet som i år är belagd precis vid Akvarellmuseet. Letar upp mitt nummer. Ställer in hojen och börjar lägga upp skorna för växlingen. Cykelskor, nummerlapp, löparskor. Ey vänta! Va var det där. INGA innersulor!? Va!? Minnet kommer då fram som är att jag tog ut innersulorna efter Kalmar eftersom de var blöta. Sen har jag inte rört dem. Okej. En timme kvar till start. Kan jag springa utan innersulor? Kan jag springa i mina vivos? Kommer fram till att det inte skulle funka. Stresspulsen ökar. Jag springer över till Teamsportiatältet.

Förklarar läget för tjejen i kassan. Sedan förklarar jag även att jag har varken mobil eller plånbok på mig. Lätt fundersam tittar hon på mig. Har ni innersulor? Nej. Då får det bli nya skor! Vill du prova? Nej ge mig ett par Sacony Kinvara, storlek 44,5. De funkar. Tjejen tar mina  uppgifter och jag svär och lovar att komma tillbaka och betala efter loppet.

Sicken start. Min motivation började glida mig ur händerna. Blir det punka så skiter jag i det.... Eh sluta nu Andreas nu kööööörrr viiii!!

Stora snackisen innan start blir manetgröten. Stora vackra bruna maneter låg och guppade. Alla tävlande får alla öppna kroppsytor insmörjda med vaselin för att inte bränna sig. 

Klockan nio går första starten. Det blåser  ganska hyfsat. 4 minuter senare är vårat gäng iväg.

Sällan har jag upplevt en sån här stökig start. Armar, Ben och huvuden överallt. Plask en fot där, plask plask var är bojen? Kommer ut en bit och vattnet är klart, maneterna en bit ner i havet. Hittar nån fot att jaga. Sakta men säkert kommer vågorna. Orientering är inte helt enkel. Sista 100 metrarna avslutas med något som påminde om en torktumlare. 

Upp på hojen. Så jädra gött. Planen var att ligga på kontrollerad hög nivå. Ingen mjölksyra mer än nödvändigt. Turen börjar med vinden i ryggen. Munnen smakar salt. Sköljer ner med lite sportdryck. Första varvet går fint. Sista 15km var dryg med vinden i ansiktet. Rullar förbi Johanna som sitter stabilt på sin Scott.

In till södra hamn, rundar rondellen och ut på andra varvet. Möter samtidigt andra snabba Roosters.

Hornen växer ut. Kan jag jaga ikapp kanske?

Käkar en bar. Hittar en rygg att jaga som ligger på en jämn fart. Milen försvinner snabbt. Benen svarar. Helt otroligt. Solen värmer gött. 

 Njuter av känslan att rulla in till växling. Människor som hejar hela vägen in. Snabb växling och iväg. Cabbar ner direkt och vinkar till farsan och svägerskan. Hejar på Mikael som kommer in för växing. Efter några kilometrar möter jag Lidberg och Larsson. Go go go! 

Benen är småsega de första kilometerna. Den nya banan för löpningen är klart goare än förra året. På väg tillbaka in mot rundningen möter jag Johanna och brorsan. Ut på andra varvet och Mikael springer om mig. Kroppen fortsätter att svara. Ett glädjerus sprider sig. En vecka efter Kalmar så springer jag goa ben. Solen gassar och jag kyler mig noga med vatten vid varje station. Runt 13km börjar det kännas i låren men inga kramper. Forsätter att hålla mig till cola och vatten.

Sista varvet på 5km var helt underbar. Publiken som hejar, och du kan höra musiken från Södra hamn. Tittar på klockan. Jag kommer klara SUB5! För att säkra det trycker jag på lite till och benen gnäller lite. In på mattan och ser Lotta med medaljen. Armarna i luften och snabb titt på klockan 4.58. Göööööttttt!

Medalj och glad!

Brorsan och Fredrik fixar sin första triathlon med bravur!

Det började som en grej att testa hur kroppen reagerade med en halv ironman en vecka efter Ironman Kalmar. Jag hade inte några direkta mål, mest att ha skoj och njuta. Det lyckdes jag med. Ḱroppen svarade förvånansvärt bra. Skulle jag göra om det? Tveksamt... Inte för att det slet fysiskt utan snarare den utmattning det rent mentalt är.

Men oavsett, kvällen blev guldkantad med några glas rött och kött i solen precis vid havet i goda vänners lag. 

Stort tack alla Roosters för denna helg!

/Andreas

Tävlings info

Simning	00:38:37
Växling 1	00:02:01
Cykling	02:28:47
Växling 2	00:01:52
Löpning	01:47:41

Totalt

Plac. (M/K)	90
Placering (Åldersklass)	9
Plac. (Totalt)	113
Totaltid (Brutto)	04:58:56