Ironman Kalmar 2016 - Rejs Report

Jag vill börja med att tacka alla, verkligen alla för all pepp och stöd. Från hjärtat: STORT tack till er ALLA!

Att försöka sammanfatta en Ironman är inte lätt. Det är många tankar och framförallt många små beslut hela tiden som gör totalen. Framförallt är det en lång dag där allt kan hända.

Nu följer ett längre inlägg, läs om du är nyfiken eller bara titta på bilderna :-)

Redan på torsdagen rullade vi österut till Kalmar. Hela familjen packades in med tillhörande utrustning. Vi hade fått tag i en stuga som låg 20 min promenad från starten. Lilltjejen tyckte det var spännande med äppelträden utanför dörren. Torsdagen blev dagen för briefingen. Fredagen dagen för incheckningen. Allt i sin ordning och med tanke på att det mesta var testat en runda redan på tävlingen i Jönköping visste jag hur det skulle läggas upp.

Lördagmorgon.
Klockan ringer 0430. Jag hade sovit helt okej även om det tog ett tag innan jag somnade. Stiger upp. Använder min superhjältekraft, att kunna stiga upp direkt och sätta mig på toa. Tacksamt på tävlingsdagar. Äter frukost i lugn och ro. Kollar väderrapporten i telefonen. Fortfarande helt idealiska förhållanden. Sweeet! Frukost blir en lättare variant med Turkisk Yoghurt med kokosflingor och banan. Lite Rödbetsjuice med bikarbonat gör måltiden komplett. Hoppar in i Batmandräkten och överdragskläder. Strax efter 0530 lämnar jag stugan och börjar knalla till starten. Det är dagg i luften och solen syns bakom molnen. Kalmar ligger och sover fortfarande i denna delen av stan.

Bra grejer. Umara sport och Intend.

Kalmars gränder

Kommer fram till växlingsområdet. Du kan ta på spänningen som ligger i luften. Helt oväntat springer jag på en gammal bekant, helt oväntat. Världen är liten. Vi önskar varandra lycka till. Hälsar på klubbkamrater och diskuterar givetvis vädret och förhoppningarna på dagen. Förväntningarna är höga för dagen. Idealiska förhållanden är man inte bortskämd med som konditionsidrottare.

Efter att gått igenom påsarna en sista gång och fixat med hojen börjar jag knalla till starten. Ställer mig i fållan för de som skall simma på 1.20. Tankarna om loppet snurrar i skallen. Kroppen spritter och vill bara komma iväg. Helt plötsligt startar proffsen och sedan spelas Nationalsången. Sorlet av röster tystnar. Nu vill jag verkligen börja! Känner mig som en ko på grönbete. Starten går och sakta men säkert rullar gruppen framåt i ledet. Plötsligt var vi framme och ner i vattnet. Det var betydligt kallare än vad jag trodde. Plask plask, dimman ligger som ett täcke över banan och orienteringen blir inte helt enkel. Njuter av stunden, kommer in ett bra tempo. Får zick zacka en del. Det går undan och plötsligt är vi på tillbaka, härligt. Passerar Kattrumpan. Stranden som vi startade ifrån för 5 år sen.

Upp ur vattnet. Härligt, bra känsla. Men jäklar vad jag är pissenödig. Äh det får lösa sig. Jag har inte tid med ett kissestopp. Av med våtdräkten, påsen krånglar och det tar en stund att få upp alla grejer. Ut på hojen!

Nu är det rolig! Foto: Nina Gradin

Rullar ut ur Kalmar. Upp på ölandsbron. Dimman på bron gör att det blir en våt hinna på glasögonen. Men det dröjer inte länge innan solen tittar fram. Börjar omkörning på omkörning. Fina förhållanden och jag swischar på i ett gott tempo. Många kommissarier ute på banan så det gäller att inte råka bryta mot reglerna ofrivilligt. Vinden börjar öka under förmiddagen. Å sakta men säkert växer kissblåsan sig större. Efter 8 mil kan jag inte hålla mig längre. Jag MÅSTE kissa och jag vill inte stanna. Jag chansar, tar fart, ställer mig upp och slappnar av. Syndafloden kommer, den känslan alltså. Detta spektakel mitt framför en drös med åskådare. Måste varit en syn att se en triatlet komma glidandes med pisset skvalpande ur skorna när de sitter och njuter av kaffet.Men nu kan med enkelhet lägga mig i tempoställning igen och dessutom med vinden i ryggen.

Mäktig känsla att flyga fram på den öländska slätten. Upp på bron igen och in till Kalmar. Den känslan. Att komma in i Rondellen med folk som skriker, hejar och musiken dånandes. Jag får en klump i halsen av lycka. Adrenalinet pumpas ut i kroppen. Ut på de sista 5 milen. Jag visste att det skulle vara böljande men inte att det var så mycket småvägar. På något sätt bromsades farten och snittet sjunker betydligt med alla tvära kurvor och andra cyklsiter som är i vägen. Till slut är vi på väg tillbaka. Min tanke är bara att det skall bli förbannat skönt att få räta ut nacken igen som nu är rejält stel. Sista kilometern innan växling står de ditresta klubbsupportrna med visselpipor och hejar för fulla muggar.

Passerar rondellen i Kalmar, grym känsla! Foto: Andreas Holmström

RCV Supportercrew !!

The blue machine from Sheffield arriving i the speed of light! Foto: Mia Olsson

In för växling. Foto: Håkan Wassberg

In på växling, vinkar till supporters. Gör ett snabbt kissestopp innan ombyte till löparskor och keps.
Ut på banan. Första biten genom centrala Kalmar är magisk. Min tanke är om det skall vara så här hela löpningen kommer det bli hur kul som helst! Första varvet går av bara farten. Jag njuter verkligen. Hejar på andra klubbkamrater, hejar på proffsen. Överallt står det folk längs med banan. Det spelas musik, bankas på kastruller, de dricker sitt kvällskaffe, grillar och har kräftskiva. Löparbanan har ersatt tvn ikväll för alla kalmariter. Det är folkfest av världsklass!!

Påhejad av RCV supporters! Foto: Andreas Holmström

Påhejad av RCV Supporterteam! Tumme på det! Foto: Mia Olsson

Det är jobbigt att heja dela dagen!

Bästa klacken peppar!! Foto: Mia Olsson

En annan rolig grej är alla dessa skyltar. En som har etsat sig fast sa: Doing an Ironman is like fighting a gorilla, amen på det!

Fighting the gorilla! Stela steg ut på sista varvet.

Mitt stora bekymmer har alltid varit maten på Ironman. Magen har haft en tendens att ge upp. Därför försökte jag vara noga med att lyssna på magen. Så en kort stund in på löpet sa magen att nu får det vara bra med fast föda. Cola och vatten fick bli min räddning. Kunde hålla ett hyfsat tempo på bara cola och vatten fram till 25km sen blev det tyngre steg. Men inga kramper eller jobbiga skav bara jädrigt trötta ben helt enkelt.

I väntan på målgång så är det kul att heja med Farfar.

Sista varvet är blandning av njutning och smärta. Det gör ont men jag kan ändå lunka mig framåt hela tiden. Ju närmare stan jag kommer ju tydligare hörs musiken och jublet på målrakan. När jag slut kommer på sista rakan är lyckan total. Jag skriker och höjer nävarna i luften, klappar high five. Att få höra: Andreas, you are an Ironman! det är inte mycket som slår den känslan.

Rakan till målet, underbart!

I mål med medalj och allt.

Tiitar man på summering blir det personbästa med drygt 1,5 h. I samtliga grenar gör jag PB i Ironman sammanhang. Mitt mål var att klara SUB11 missade jag med 6min. Jag är ändå sanslöst nöjd. Känslan att kroppen svarar hela tiden och inte ger upp är grymt.

Swim 01:18:43
Bike 05:11:12
Run 04:27:42
Overall 11:06:21


Som avslutning på kvällen gick jag och farsan ner till målgången och såg de sista hjältarna komma i mål under heroes hour,

Nu njuter jag av prestationen och laddar om för helgens Tjörn Triathlon.

/Andreas