Rejs rapport - UltraTri Sweden 1/2

Jag kör en spoiler direkt. Jag kom i mål. Jag är en Ultraman och det var förbannat roligt hela tiden. Det gick liksom inte att le. Det var ett långt och häftigt äventyr. Välarrangerat på vackra vägar och leder. Jag skall cykla samma vägar en gång till nån sommar något år. Jag vet inte var jag skall börja på denna resa så vettigaste är väl att börja från början. Resan till mål var lång så delar upp den i 2 delar. Mycket bilder och tankar som måste ut.

Efter att ha semester och varit i både Italien och Boden veckorna innan start var jag lite lätt disorienterad. Alltså det är så löjligt mycket grejer som skulle med. Extra av allt. Cykelkläder, löpkläder, simkläder, cykelmek, mat, sportdryck, remmar, paraplyn, extra hjul, flaskor kartor, campingstol. Ja ni fattar. Allt skulle boxas och märkas. Det var en jädra tur att jag hade en rejäl Mercedes V-klass från Hedin Bil som jag kunde stuva in allt i.

På tisdagen tävlingsveckan hämtade jag bil och vi hade en sista briefing i teamet. Mikael, Patrick och Janne skulle hålla koll på mig så jag kunde keep on moving så att säga under tävlingen.

Onsdagen var packningensdag. Provpackade och testade hur vi smartast ställer allt.

Torsdag- Game on! Vaknade efter en natts grumlande över packningen. Gör direkt några juseteringar. Jag och brorsan rullade upp mot Gottskär Hotell strax efter 13. Väl uppe mötte vi övriga deltagarna, Kamil och Håkan samt hela crewet för tävlingen. Jag levde i tron att vi iallafall skulle vara fem men avhopp sista dagarna gjorde det till att vi blev tre. Pratade med tävlingsarrangörena som för en månad sedan hade nio bekräftade och sedan vart det tripp trapp trull med folk som drogs med skador och fick tacka nej.

Briefingen var grymt informativt där alla detaljer gicks igenom. Vi fick en rejäl goodiebag och en hel drös med nummerlappar. En ny nummerlapp varje dag.

Passande nummerlapp till dag1 ?? 

 Efter briefing var det middag med hela gänget innan gemensam promenad till RIB båten.. Brorsan åkte hem för att möta upp mig fredagmorgon.

Båttur ut till Nidingen kändes lång, väldigt lång. Tanken slog mig: Å här skall jag simma imorgon....

Nidingen är en vacker liten ö. Gott om måsar också. Sköna sängar. Mycket måsar. Som hördes, måsarna alltså.

Mot kvällen blåser det upp och ett regnväder längre ut sträcker sig mäktigt ute vid havet. Jag känner mig plötsligt väldigt liten på denna lilla ö.

Efter att tryckt i mig ytterligare en middag, var det dags att sova. Tryckte i öronproppar, ställde larmet på 0430. Vis på erfarenhet visste jag att natten skulle bli kass. Låg och vred mig. Sov kanske 2-3 timmar men vilade desto fler timmar. Strax innan 0400 blev jag less och gick upp för att gå på utedasset. Vacker morgon med solen som sakta vaknar på andra sidan havet. 

Efter toabesöket försöker jag bara vila. Slutar med att jag stretchar istället innan frukost. Blir less och går till frukosten. Gröt och varm choklad. Pratar med Marie, tjejen som skall hålla koll på mig från kajaken. Tydliga direktiv: Håll dig till höger, jag hojtar när jag vill dricka och äta. Marie får min vätskeryggsäck så jag enkelt kan dricka från havet tillsammans med en bar och blocks. Robert (tävlingsarrangör) meddelar att simningen kommer köras som planerat. Dryga 7 m/s sydostlig och 16 grader i vattnet. Får min GPS att lägga i säkerhetsbojen.

Efter frukosten, dassbesök igen. Vilar ryggen 10 minuter och läser lite på mobilen alla peppande meddelanden. Värmer. Utanför viner vinden. Börjar dra på mig våtdräkten. och smörja in mig med vaselin. Dräkten måste sitta perfekt, vill inte ha onödiga skav. Börjar knata mot båten strax innan 0700. Det är ett glatt med sammabitet gäng där nere.

Våra kajaker sticker iväg lite före oss medans vi grupperar och packar båten. Det blåser och jag tänker: Detta händer verkligen, det är snart dags!!

En bit utanför lillefyr hoppar vi. Lätt uppvärmning. Starten skulle gå från platån från lillefyr. Vi plaskar dit och och hittar en sten så vi kan klättra upp. Fastlandet låg långt bort... Nedräkningen börjar. 3 minuter kvar, 2 minuter kvar, 1 minut kvar, 30 sekunder, 10 sekunder, GO GO GO!

Simningen brötar iväg. Det är stökigt. Efter en kort stund hittar jag min kajak. Vi simmare driver åt fel håll och det viftas med paddlar och ropas. Efter ett tag kommer jag in en synk tillsammans med Marie i kajaken. Det känns hela tiden som att jag får vrida mig inåt. Vågorna gör det inte enkelt att hålla ett bra flow.

Jag och Kamil hade sällskap de första kilometrarna. Vi krockade till och med, hur vi nu lyckades med det. Helt plötsligt kände jag en hand på huvudet. Jag såg inte Kamil komma eftersom jag andades bara åt höger. Skrattade inombords över incidenten.

Kilometrarna tuggar på och jag dricker drygt var 20e minut och äter var 40 e minut en block. Efter att passerat värsta biten och vi simmar längs med Malö börjar det trycka i blåsan. Stannar upp och kissar i våtdräkten, guppandes på min boj. Kamil simmar förbi och jag ser honom inte sen. Håkan ligger en bit bakom.

När skall det lugna ner sig? Börjar jag inte närma land ännu? Helt plötsligt ropar Marie: 6 KILOMETER! Åh gött. Forsätter paddla, axlarna börjar bli lite ledsna och nacken trött. Vi vänder upp och jag rider med vågorna, så enkelt. Glider framåt. Långt där framme ser jag nu ett blinkade ljus. LAND! Simmar, dricker, äter och funderar lite på livet. Magen kurrar och det hade varit gött med mat nu. Ljuset närmar sig snabbare och snabbare.

Samtidigt på land förbereder teamet landgång.

Sista biten är en njutning. Stilla vatten och smaken av att fullbordat det som jag hyst allra största respekten för innan start för ett år sedan. Att kliva upp ur vattnet lätt groggy och mötas av Familjen, Pappa, bror, många klubbkompisar gör mig tagen och glad.Ger en kort briefing på det stökiga vattnet. Hinner heja lite på Kamil innan han drar.

Trycker i mig lite bananpannkakor och cola.Edit vill givetvis smaka så vi smaskar tillsammans. Grabbarna i supporterteamet hjälper mig att slänga på mig cykelkläder ibland myggen. Cykeln står reda att köras. Iväg och ut i regnet. När jag börjat rulla funkar inte kartorna, vad i hel.... Stannar och inser att GPS inte var påkopplat eftersom jag körde med fel profil. Fixar till och iväg ut från Kungsbacka. Backarna avlöser varandra.

Under färden möter jag vänner som letat sig ut för att heja. Helt otroligt och jag kan inte annat att le.

Strax utanför Hajom tar mitt första stopp. Ingen ide att stressa. Äter och snackar med grabbarna.

Efter 8 mil är vägarna torra igen och sakta men säkert torkar jag upp. Milen rullar på bra och backarna fortsätter att avlösa varandra.

För en stund blir jag ensam eftersom min sportdryck börjar tryta och jag inte hunnit köpa. Ingen fara grabbarna svänger om Borås och fixar nytt. Umara, probably the best shit you can get. Under tiden dyker några arbetskamrater upp och hejar. Lyckan att få se bekanta och slippa höra sig själv prata gör mig lycklig.

Grabbarna i bussen kommer tillbaka och håller hela tiden ett öga. Det blir ett stopp efter 11 mil på offciella aid station. Gott att sträcka på sig. Bakom mig har Håkan kört ikapp och kommer in precis efter jag precis skall rulla.

Vackra vägar och skönt väder, benen svarar bra och det är bara att tugga på. Hittar ett bra flow. Några mil innan Huskvarna rullar bilen upp och Mikael undrar om jag vill ha sällskap, givetvis! Det var Martin och Laila Broms som var i Jönköping och Martin ville rulla med bakom sista biten.

Janne, Mikael och Martin väntar in mig.

 Drygt 2 mil innan målgång rullar Martin med. Vi tjötar och Martin peppar så det bara underbart härligt som Martin kan. Martin är en människa med ett stort hjärta och det går inte att dras med när han pushar. Jag tycker mig tillochmed höra lite flåsande där bak :-)

Efter att klättrat sisådär 2000 hm skulle Grand Finale äga rum uppför Klevaliden, Huskvarna. En backe på dryga kilometern och snitt på 16 %. Svulstig. Jag låter filmen och bilderna tala sitt språk.

Det var en go känsla att komma i mål. Första dagen avklarad. Det tjötas och kramas. Jag njuter av en kall alkoholfri öl efter målgången tillsammans med jordgubbar. Efter att alla kommit i mål var det bara ner till Huskvarna Stadshotell, checka in, duscha. Mikael tar hand om hojen. Janne slänger upp bänken och knådar igenom kroppen. Hur jädra gött var inte det! Grabbarna tar igen sig med en kall och den ena historien efter den andra avslöser sig medans jag jämrar mig på bänken.

Eftersom tiden drar iväg hinner vi inte ner till middagen på hotellet utan vi får hitta istället ett riktigt bra hamburgerhak längre ner på gatan. Riktigt fina burgare. Nån gång vid 22:30 ligger vi i sängen. Alarmet står på 0430.

Fortsättning följer......