Rejs rapport - UltraTri Sweden - 1a andra hälften

Alarmet dönar igång. Klockan är 0430. Tar ut öronpropparna och jag känner mig ... utvilad. När jag gick och la mig var jag helt inställd på en kass natt igen eftersom kroppen varit igång hela dagen. Men massagen kom till sin rätta och det blev fem stadiga timmars sömn. Sen att sängarna på Huskvarna Stadshotell var extremt sköna hjälpte till.

Innan jag gick och la mig så hade jag sett till att fixa den nya nummerlappen (dag2 lappen) och ställt fram allt. Så efter ett stretchat lite så var det ner till frukosten. Jag och Håkan var först på plats. Allt smakade fantastiskt bra och jag var väldigt förväntansfull över dagen. Prognosen var lite vind och soligt. Perfekt dag på cykeln. Innan jag la mig hade jag känt av ett litet skav som jag nu hade behandlat på morgonen. Strax innan fem kom resten av crewet. Mikael som vanligtvis är seg på morgonen hade vaknat lätt och alla i crewet verkade taggade på en lång dag.

Ordning och reda?

Efter frukosten var det upp på rummet och fixa med toabesök, packning, påklädning och ner med allt till bilen. Packade i ordning bilen och sen kom Mikael med hojen nyservad. Allt kändes grejt. Kunde ta det lite lugnt innan start och känna in atmosfären denna ljumna sommarmorgon i Huskvarna Centrum. Publiken (Tävlingsledningen och Crew) hade letat sig ner och det var dags för start.

Mekchefen in action!

Kl 0600 gick starten för en lång dag på sadel. Dryga 32 mil i sadeln gjorde dagen till min längsta cykling jag gjort. Men känslan att lämna Huskvarna och köra på bekanta vägar från Vätternrundan (fasta andra hållet) med solen skinande och blå himmel var magiskt. Det var bara att njuta.

Glada pajkar i bilen!

Efter att ha åkt ner för Kaxholmen kom vi in på små vägar med sjöar runt omkring sig helt magiskt. Benen kändes bra och det bara tuffade på. Sög in atmosfären. Planen var att göra ett kort stopp var femte mil för att äta lite och framförallt sträcka på ryggen. Innan start hade supportpunkterna markerats ut på kartan. 

Exalterade tävlingsarrnangörer som har koll på oss deltagare.

Första 10 milen gick lätt. Vackra vägar hela tiden och nästintill bilfria. Hela tiden med ett vakande öga från Supportteamet. Efter 10 mil också den första officiella aid-stationen. Väl framme fick jag en brioche macka med brie, honung och valnötter. Tog sparade den till "matstoppet" senare. Pratade lite med en tidigare deltagare som kommit ut och ville hälsa på alla. Riskakan smakade extra bra ihop med en kopp kaffe denna morgon.

Go-Pro X ??

Nånstans vid 14 mil började värmen kännas. Jag drack och åt så mycket det gick. Vänster vrist börjar ömma lite men jag försöker bara dra tankarna till annat. 2 mil kvar till matstoppet.

Efter 16 mil var det riktigt riktigt skönt att stanna lite längre och äta den fantatiska goda mackan. Tjötade lite med grabbarna medans de lastade på mera mat och dryck på hojen. Fick tvättat ansiktet med vatten. Nu var det bara att köra på fram till Norrköping. Milen tuggade på. Innan start hade varnat för att det kan vara lite struligt runt Norrköping då vi skulle upp på en cykelväg in till den officiella stationen. Givietvis strulade jag till det och missade cykelvägen och kom in på en grusväg. Stannade glodde på kartan och gpsn. Ut på vägen igen och ser till slut cykelvägen som jag hittar en infart till. In på cykelvägen. Tar det lugnt och försiktigt eftersom det var just en cykelväg. Inne i Norrköping skulle vi passera några köpcenter och köerna gjorde att jag fick stå stilla en kort stund innan jag kunde slirka mig förbi. Strax innan stationen kommer Håkan upp och hälsar. Gör ett kort stopp och får lite götta från crewet innan jag rullar iväg. Hade dock otur med rödljus och får stanna två gånger.

Efter att ha passerat Kolmården kom första rejäla svackan. En hel del höjdmeter och värmen hade gjort sitt och det var bara att växla ner. Nånstans runt 24 mil blev det kort stopp med bad och wienergummi. Nu skall skiten bara göras.

Mikael håller låga!

Dock tog det inte långt efter stoppet som cykeldatorn la av. Den klarade dryga 27 mil i GPS läge. Ett stopp igen för att slänga in den på laddning och ladda över banan till min klocka. Orkade inte vänta på att klockan skulle ladda klart så jag slängde upp den manuella kartboken och började tröva.

I Nyköping var det den sista officiella stationen. Blev lite kaffe och wiengummin. Magen kändes svullen men under kontroll. På himmelen börjar molnen hopa sig. - Börjar det regna så gör vi ett kort stopp för slänga på västen. Iväg och ut på vägen igen. Asfalten de sista fem milen kändes guds straff till oss triatleter. Skrovlig och känslan var att den sög fast hjulen. Börjar svära och muttra över den böljande vägen. Skavet i skrevet värkte och nacken var öm. Nu vill jag bara i mål.

Helt plötsligt kör bussen upp vid sidan om och Mikael hänger ut genom fönstret, - Nu har du kört en hel vätternrunda!! 30 mil in på kontot!! Styrkan kom tillbaka och jag tryckte på igen. Ett lätt regnstänk kom men det var bara skönt. 

En stund senare kommer bussen upp igen och Mikael hänger ut genom fönstret och skriker: - Nu är det sista bladet på kartan för idag, fattar du!! SISTA BLADET!! NU KÖR VI!! Blir så lycklig att jag orkar öka farten ytterligare.  Kommer in i sista rondellen och in mot Trosa! Får ett meddelande från kompis som jag kan läsa i klockan: -Välkommen till Trosa! Nu har du gjort 2 dagar. Bra kämpat. Jag gråter en liten skvätt på cykeln, så underbart skönt.

Målgången i Trosa var en njutning. Öm, stel, svullen mage och skav i skrevet. En kall alkoholfri öl smakade bra tillsammans med vaniljbullen. Sitter ner en stund och suger in tillfället. 2 dagar av 3 avklarade.

Efter checkat in, duschat, ätit en fantastiskt god middag, förberett för morgondagen med lådor och kläder gjorde Janne mig redo åter igen för morgondagen.  Grabbarna håller låga och vi snackar ihop oss om morgondagens löpning. 

Nån gång 2230 lägger jag huvudet på kudden. Larmet står åter igen på 0430.