Life By Ask

Vi kallar det BTD, Big Training Day. På en dag skall alla grenarna i Triathlon avverkas. Timmarna är viktigare än farten. För många av oss är det fortfarande bunkra timmar som gäller då det är ett antal månader kvar till starten av säsongen. Lördagen skulle bli en buffe av Endorfiner. Sällan känner man sig så stark som en efter en heldag av träning. Kl 0900 samlades ett gott gäng triatleter (Ironmans och blivande ironmans) från Rooster Club Varberg nere i Falkenberg. Vi hade bokat två banor. Dagen till ära var det ett stabilt pass med fokus på distans och tröskel som undertecknad var pappa till. Som grädde på moset hade jag lyckats räkna fel på 600m när jag skrev passet. Skyller på småbarnshjärnan :-) En 50 meters bassäng och starka simmare jämte sig är alltid fostrande och berikande. MEN! Det är alltid kul att jaga och bli jagad i banan och avslutet med att knö ihop oss på en bana och kriga tillsammans gav lite känsla inför sommarens tävlingar. Direkt efter van

Simning. Alltså jag har aldrig haft bekymmer med att simma. Det är något jag har haft med mig. Jag minns när jag gjorde min första klassiker och alla snackade om hur hemskt det var att simma Vansbro. Fattade aldrig vad de menade. Det verkar som att det råder en bred rädsla över mörkt vatten. Den typen av rädsla har jag inte upplevt och är tacksam att jag slipper. Vansbro för några år sen. Lika blött på land som i älven. Däremot har jag verkligen avskytt att ligga och mala i den plåtbassängen man kallar simhall här i Varberg. 25 meter ... det blir många vändor om du skall simma distans. Som grädde på moset har jag haft bekymmer med klorhanteringen. Men sen något år tillbaka har de bytt reningsverk och dessa besvär är mer eller mindre borta. Med detta i ryggsäcken har således min motivation att simma vintertid varit i princip obefintlig (innan OW säsongen drar igång). DÅ kan du räkna ut också att jag inte har varit snabb i vattnet... då krävs mer än ett kanske två simpass i veckan