Race Report - Staffanstorps linjelopp

DNF. Smaka på den. Startade, men kom inte i mål. I min första riktiga tävling på cykel.

Alltså vi var ett gott gäng Roosters som skulle ner till Staffanstorp eller snarare en bit utanför Staffanstorp och rejsa i RCVs färger. 2 i sportklassen och 4 i seniorklassen (varav jag var en i den sistnämnda). Tack vare våran grymma sponsor Vartex fick vi låna teambussen ner.
Glada och taggade rullade vi ner. Ju närmare vi kom, desto mer ångest kröp sig på.

Teambussen uppställd, ut med stolarna!

Taggad?

Vi hämtade ut nummerlappar och en annan fick lära sig att den lilla lappen är spurtlappen så de kan bedöma ens placering vid målkameran. Samtidigt hejade vi på Anders och Martin som körde sportklassen. Sportklassen startade på FM och seniorklassen på EM. Tyvärr kom det en krasch redan efter 3km och Martin från RCV drogs med. Som tur var inga skador. Martin slutade 10a och Anders 12a. Grymt jobbat!

Yoga?

När sportklassen var klar var det dags för seniorklassen. Vi rullade lite för att värma upp. Tankarna kring loppet snurrade i skallen hur det skulle kunna tänkas bli. Inte så mycket att tänka på, bara att tröva. Vinden kring banan vara inte snäll.

Strax efter 13 gick våran start. Först ut var eliten, 2 minuter senare var det vi. Tempot drogs upp med en gång. Brutalt. Första varvet snittade nånstans runt 42 och detta i en kantvind från helvetet. Banan var lite upp och ner och med några tvära kurvor. Jag hamnade lite längre bak av en ren osäkerhet. Det blev till att slita. Första varvet gick bra. Andra varvet började det slutas bjudas att snylta från andra. I kantvinden la sig alla på ett led och det var att kämpa var man för sig själv. Det mysigaste kom i kurvorna när tempot skruvades ett snäpp till....

Strax innan vi gick på 3e varvet så hamnade jag för långt bak och det var morsning och gåååd baj till cyklsiterna framför. I min lilla värld tänkte jag då att det är väl bara att samla ihop ett gäng och köra. Nä så funkar det inte. Folk försvann. Cyklade själv ett tag i frustration och sen kom det några stycken. Vi började rulla i blåsten och körde några varv, sen brölade nån på Skånska, - Nä nu skiter jag i detta. Vi var tre. Nästa varv likadant, - Tack för detta gubbar. Men hallåååå vad är detta? Bryter man lopp bara så här?? Ja det gör man.

Jag hade en kille från Åhus medrullandes i ytterligare några varv. Nånstans här slocknade glöden. Tanken att vi låg troligen sist eftersom flera bara hade lämnat scenen gjorde sitt. Så här i efterhand visade det sig att över 20 pers av drygt 50 startande bröt loppet. När jag rullade tillbaka visade det sig att även Lidberg hade kastat in handduken. Kvar var Frasse och Jogmar som krigade i vinden och tog sig i mål på 27 och 28e plats.

Lidberg matt, Liljegren myser

Så här fräck är det på en tävling. Parkering och Tävlingscentrum på en åker ute i den skånska myllan.

Jogmar dricker vatten i värmen. Hård gubbe.

Tydligen är det roligt med kantvind enligt Frasse. Hård gubbe 2.

DNF. Tar med mig en stor balja ödmjukhet och lärdomar. Att rejsa på riktigt gav mersmak och kan definitivt inte jämföras med motionslopp. Detta är roligare, säkrare och funkar mer enligt principen: Plattan i mattan, kör så länge du orkar. Orkar du inte så kliv av! Mums säger jag.

/Andreas


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Norrland och Mockträsktempot

Viva La France - Del 2

Rejs report Ironman Nice