Funderingar och Varbergs Halvmarathon
Denna blogg har ju numera i princip bara publicerat Race Reports. En ganska tråkig utveckling. Tiden att få hinna skriva räcker inte till alla lägen. Detta trots att skrivat i sig är något jag verkligen gillar.
Tanken från början var ju faktiskt att inspirera och ge mer ideer runt Mat och hälsa. Därför blir det ett nytt omtag på denna blogg. Jag kommer skriva mera under temat MAT och hälsa. Träning och tävling är ju en stor del under just hälsa. Det kommer bli en spännande vinter detta år, för att inte tala om vår och sommar. Jag har en ganska klar bild om vad jag vill med det som väntar. Mer om detta fram igenom.
Nu under min pappaledighet har jag också tagit möjligheten att förkovra mig ytterligare kring just hälsa och kosthållning. Det kommer en massa spännade studier kring lågkolhydratskost som är intressanta att läsa...
Kan börja att tipsa om denna online föreläsningen med Tim Noaks från i våras som finns på SVT. Det finns en hel serie om ni vill se under samma tema.
http://www.ur.se/Produkter/183316-UR-Samtiden-Naring-for-halsa-och-prestation-Konsten-att-paverka-halsan
Tankarna innan start var lite åt att jag skulle åka upp. Springa i ett gott jämnt tempo typ 5min/km och inte slita ihjäl mig.
Väl uppe vid starten snackade jag med lie känningar, hämtade nummerlappen och värmde upp. Jag hade varit lite småseg på fm, ett bra tecken enligt gammal erfarenhet. Strax innan 14 ställde jag mig i fållan som sa 1:45 eller snabbare.
Starten gick och tempot gick upp. Första kilometrarna kändes riktgt bra trots en hårda öppningen. De flesta kring mig höll samma tempo och jag följde bara med som laxen i strömmen. Vid breared började folk slå av men jag var ivrig och fortsatte. Strax innan Apelviken lugnar jag ner mig men höll ett tempo som kändes riktig bra för dagen. Benen sprang av sig självt. Framför mig hade jag en klubbkamrat Lidberg som var ett br riktmärke. Tanken var att hela tiden ha honom i sikte. Detta sket sig vid Kusthotellet efter ca 7km. Han bara försvann. Nåväl. Den sega stigningen upp till Hästhaga gick fortare än tänkt och andningen var därefter. Vid nio km stod ett gäng kompisar och hejade, snack om ett lyft för humöret.
Sörse, påskberget, sjukhuset, Furubergsskogen... allt bara passerdes och helt plötsligt passerade jag famlijen vid Brunnsbersskogen. Det var en sån go känsla. Jag tog en mun vatten i farten och bara fortsatte. Med några kilometer kvar ökade jag farten lite till då jag faktiskt insåg att det skulle mycket till för att jag inte skulle sätta nytt personbästa.
Sista backen upp till mål sprang jag förbi några löpare, egot boostades och det var en go känsla att kolla på klockan. 1:39:11. Hoppsan det trodde jag inte. I mål ser Lidberg och Mellby lika förvånade ut att redan hade dykt upp :-) En kaffe på det! Min tanke var att kanske ha detta tempot på varvet till våren. Så funderar jag på om det kanske är dags att spänna bågen ytterligare....
Jag slutade på 59e plats av 148 herrar som genomförde loppet.
Detta var ett skönt besked innan Honolulu Marathon i december. Det finns en del att slipa på men fart finns det och nu gäller det att hålla igång distansrundorna varje vecka så kroppen klimatiseras inför vad som komma skall.
Tanken från början var ju faktiskt att inspirera och ge mer ideer runt Mat och hälsa. Därför blir det ett nytt omtag på denna blogg. Jag kommer skriva mera under temat MAT och hälsa. Träning och tävling är ju en stor del under just hälsa. Det kommer bli en spännande vinter detta år, för att inte tala om vår och sommar. Jag har en ganska klar bild om vad jag vill med det som väntar. Mer om detta fram igenom.
Nu under min pappaledighet har jag också tagit möjligheten att förkovra mig ytterligare kring just hälsa och kosthållning. Det kommer en massa spännade studier kring lågkolhydratskost som är intressanta att läsa...
Kan börja att tipsa om denna online föreläsningen med Tim Noaks från i våras som finns på SVT. Det finns en hel serie om ni vill se under samma tema.
http://www.ur.se/Produkter/183316-UR-Samtiden-Naring-for-halsa-och-prestation-Konsten-att-paverka-halsan
Varbergs Halvmarathon
I lördag var det dags för andra upplagan av Varbergs Halvmarathon. Det var en riktigt fin höstdag som väntade med ingen vind sol och krispigt härlig luft. Antalet deltagare var fler än första upplagan. För min del var det första gången.Tankarna innan start var lite åt att jag skulle åka upp. Springa i ett gott jämnt tempo typ 5min/km och inte slita ihjäl mig.
Väl uppe vid starten snackade jag med lie känningar, hämtade nummerlappen och värmde upp. Jag hade varit lite småseg på fm, ett bra tecken enligt gammal erfarenhet. Strax innan 14 ställde jag mig i fållan som sa 1:45 eller snabbare.
 |
| Starten - Foto: FK Friskus |
Starten gick och tempot gick upp. Första kilometrarna kändes riktgt bra trots en hårda öppningen. De flesta kring mig höll samma tempo och jag följde bara med som laxen i strömmen. Vid breared började folk slå av men jag var ivrig och fortsatte. Strax innan Apelviken lugnar jag ner mig men höll ett tempo som kändes riktig bra för dagen. Benen sprang av sig självt. Framför mig hade jag en klubbkamrat Lidberg som var ett br riktmärke. Tanken var att hela tiden ha honom i sikte. Detta sket sig vid Kusthotellet efter ca 7km. Han bara försvann. Nåväl. Den sega stigningen upp till Hästhaga gick fortare än tänkt och andningen var därefter. Vid nio km stod ett gäng kompisar och hejade, snack om ett lyft för humöret.
Sörse, påskberget, sjukhuset, Furubergsskogen... allt bara passerdes och helt plötsligt passerade jag famlijen vid Brunnsbersskogen. Det var en sån go känsla. Jag tog en mun vatten i farten och bara fortsatte. Med några kilometer kvar ökade jag farten lite till då jag faktiskt insåg att det skulle mycket till för att jag inte skulle sätta nytt personbästa.
Sista backen upp till mål sprang jag förbi några löpare, egot boostades och det var en go känsla att kolla på klockan. 1:39:11. Hoppsan det trodde jag inte. I mål ser Lidberg och Mellby lika förvånade ut att redan hade dykt upp :-) En kaffe på det! Min tanke var att kanske ha detta tempot på varvet till våren. Så funderar jag på om det kanske är dags att spänna bågen ytterligare....
Jag slutade på 59e plats av 148 herrar som genomförde loppet.
Detta var ett skönt besked innan Honolulu Marathon i december. Det finns en del att slipa på men fart finns det och nu gäller det att hålla igång distansrundorna varje vecka så kroppen klimatiseras inför vad som komma skall.
Kommentarer
Skicka en kommentar