Race Report - Vattenfall Cyclassics

Vattenfall Cyclassics. Ett cykellopp som är utöver det vanliga. Vi snackar avstängda vägar och full fart från start. I dagsläget finns det ingen i närheten av ett likadant lopp i Sverige. Jag hoppas dock att Velothon Stockholm kan komma i närheten. Men nu i helgen var det dags igen.

Lördagmorgon. 40 glada cyklister samlas kl 0600 för en busstur ner till Hamburg. Det är gott tjöt och höga förväntningar. Ambitionerna hos cyklisterna varierar allt från snabba till mera njutningsfull takt. Några kört många gånger, för några var det första gången. Vädret verkade också blir perfekt för årets race. Sakta men säkert letar vi oss ner genom Skåne och Danmark och anländer till ett varmt och soligt Hamburg vid 14. Det blir en snabb incheckning och sedan på tunnelbanan till Jungfernstieg och mässan. Som alltid är det tysk ordning vid nummerlappsutdelningen och det tar sin lilla stund innan alla har fått sina nummerlappar. För min egna del hamnade jag i A-gruppen på den 155km långa turen. Ingruppering av de olika grupperna är baserad på förra årets tid och således var det tillräckligt snabbt för att starta i första gruppen igen. Det blir kort tur på mässan innan pastapartyt för kvällen. Nånstans kl 22 stämplat jag ut för dagen efter att ha sett över cykeln en sista gång och satt nummerlapparna på tröja och cykel.

Söndagmorgon. Klockan ringer strax efter 0600. Upp och byter om direkt till cykelkläder. Fyller på vattenflaskor. Frukost som blev nån fralla och musli kändes lite fattig men får funka. Frukostsalen svärmar av cyklister, mestadels tyskar. Jag och brorsan spekulerar vilt om hur loppet kommer gå. Med tanke på erfarenheten kring krascher tidigare kunde vi bara hoppas att vi själva inte skulle bli indragna i något.

Upp på rummet igen och vattnet har slutat fungera! Som tur var var flaskorna fyllda och jag hade en extra som jag nu tog till tanborstningen.

0730 samlas de flesta i gänget för att rulla ner till starten. Dock blir vi lite sena pga vattenhaveriet och folk köade till köket där det funkade. En skön morgon som inte krävde ben eller armvärmare. 

På årets upplaga hade de flyttat ner starten en bit jämfört med tidigare år. Strax innan åtta är vi på plats efter att snirklat oss ner genom cykelhavet. Vi var ett gott gäng Roosters som knödde in oss och nu var det bara att snällt vänta på starten. Kände mig lugn och tog tillfället i akt att besöka en toa. Sakta men säkert räknades minutrarna ner och helt plötsligt börjar anspänningen komma. Den där goa känslan i magen. Fasen nu börjar jag ju bli nervös!

Planen för dagen är att ligga långt fram hela tiden. Således går det att inte mysstarta. Så när startskottet gick var det bara att trycka på direkt och plocka placeringarna. Jag la mig lite gott bakom Jogmar, en lagkamrat och hängde på lite fint när han smet fram längs med kanten. Precis där i början gick det också som fortast med en toppnotering på 66 km/h. Återhämtningen tar vi om några mil.

Första backen är en bro som är redigt seg. Det viktigaste är att ligga långt fram för efter bron kommer det en utförslöpa som kan orsaka olyckor. När jag ligger och trycker på för att hålla min topp 50 placering slänger jag ett öga fram och ser att det är annan Rooster som leder truppen uppåt, Anders! Det smaskas på bra och utförslöpan funkar fint. De första 3 milen är slitsamma men inte lika jobbiga som jag minns de tidigare åren. Klungan funkar bra och folk kör kontrollerat. Nån gång vid 4 mil ligger jag igen långt fram och ser då Rooster nummer två i täten, Martin. Den pajken har ett pannben av sällan skådat slag. Han ligger i princip i täten hela tiden och drar. Imponerande i dessa hastigheter och stundtals blåsiga förhållanden.

Loppet rullar på och det rycks i slits i varje kurva. Det är ett ständigt krigande för att ligga fram. Slappnar du av så är du plötsligt långt bak.  Första 10 milen klarar jag på 2 gel och en flaska vatten.

Vid 10 mil passerar vi Hamburg igen och då är risken att klungan plötsligt blir mycket mindre då en del bara cyklar 100km. Dock var flertalet kvar i klungan och de tvära kurvorna gör dock att ledet blir utdraget och jag får gräva lite för att komma fram längs med utsidan av klungan.

De sista 50 km rullar på fint men det är ganska stimmigt och det gäller att vara på tårna i kurvor och inte komma för nära de höga trottarkanterna. Fast publiken är ju magisk. Hela tiden en massa hejarop och tutor.

När det är ca 30 km kvar börjar höger baklår hugga av krampkänningar. Således får jag släppa lite på trycket och trycka i mig en halv bar. När vi en stund senare påbörjar sista rejäla stigningen krampade det igen och när vi dessutom är tvungna att bromsa in kraftigt och jag blir tvingad att sätta ner foten pga att nån hade kört ihop sig, låste sig benet. Jag cyklade nu uppför med kramp i baksida lår. Det gick dock ganska bra och det släppte efter en kort stund. Det fina var också att jag kände mig pigg uppför backen och istället för att tappa placeringar som jag brukar i denna backen, plockade jag placeringar!

Tyvärr tappade jag toppklungan iochmed inbromsningen och det var bara att kriga för att komma ikapp. Hittade klungor som jag hakade på. Sen var det nån tysk som skulle bestämma och började gorma (tror jag) att vi skulle rulla runt. Tyvärr var det ingen som ville hålla min tempo så jag ignorerade den gormande tysken helt enkelt. Strax innan sista km slog jag av på tempot för att inte köra ihop med någon av de långsamma åkarna från 55 och 100km som vallades in i samma led. Kalaset slutade på en 188 plats. Min bästa placering i detta Europas största cykellopp.

name	Ask, Andreas (SWE)
Team	Rooster Club Varberg
age group	Senioren 1
number	40164

totals

place (total)	188
place (M/W)	178
place (ag)	51
time total (netto)	03:56:31
Streckenlänge	161.00
arrival	12:21:34
km/h ∅	40.84

Väl i mål väntade en kall Erdinger och snack om rejset.

Starka pajkar

Samtidigt som amatören rejsar kör också de riktigt tunga pojkarna. Årets vinnare blev Andre Greipel i en spurtstrid mot förra årets vinnare Norrmannen Alexander Kristoff. Tyvärr hann vi inte ner till målgången men givetvis kunde vi inte låta bli att gå ner och kolla på proffsen och mingla lite :-)

Edvald Boasson Hagen

Erik Zabel, en legendarisk spurtare

Dagens vinnare, Andre Greipel!

Summa summarum: Nöjd. Många tack till Urban som åter igen stod för ett klanderfritt uppstyrd cykelresa!

/Andreas