04:30 klockan ringer och det är med tunga ben jag knatar ner till köket. Jag behöver en dunk kaffe! Ser över överdragskläderna och trycker ner dem i väskan. Käkar frukost och hoppar in löparkläderna. Fyller på Camelbaken med vatten och trycker ner den obligatoriska utrustningen i väskan. Kollar så att pannlampan fungerar.
05:40 Farsan och brorsan hämtar upp mig och vi styr kosan mot Kungsbacka City. Snitter och snatter som det brukar när vi tre drar iväg.
Väl framme hämtar vi nummerlappar och det är en sån där goo tryck känsla i luften på Nordic Wellnes. Kan inte sätta fingret på om det är ångest eller längtan att få springa de där 44km. Vädret för dagen skall vara runt nollan. Perfekt tänker med tanke på förra året då det var -10 och massor med snö.
 |
| Förväntansfulla bröder! |
 |
| Strax innan start. Pannlampa på! Foto: Sandsjöbacka Trail |
Starten går och planen för dagen var att ta det lugnt. Inte stressa iväg och jaga tider. Njuta och hålla ihop med brorsan så länge som möjligt. Första milen var hur skön som helst. Att se detta pärlband av pannlampor innan solen går upp, springa och snacka om livet med brorsan en tidig lördag. Vid milen vankas det kontroll och det mumsas smågodis och coca-cola. Nu börjar loppet på riktigt. Det är blött och skitigt. Det märks att stormar har dragit fram med fallna träd på banan. Att komma upp över Sandsjöbacka och blicka ut är otroligt vackert. Brorsan och jag är fortfarande vid gott humör.
 |
| Bröderna Brothers. Foto: Sandsjöbacka Trail |
 |
| Foto: Sandsjöbacka Trail |
Banan är verkligen otroligt vacker och varje steg är en njutning. Vid 22km unnar jag mig en Mars och Coca-Cola och det märks att brorsan börjar bli mer tagen. Vi promenerar en liten bit och sedan är det på det igen. Vägen mellan 22 och depån 33 var lång rent mentalt. De negativa tankarna började smyga sig på. Frentiskt börjar vifta bort dem med att tänka på något större än mitt egna trötta ego. Fokus las på naturen runtomkring mig och varför jag gör detta. Glädjen att kunna göra detta, styrkan att klara av det och uppleva denna utmaning tillsammans med brorsan.
33 km. Sista kontrollen innan mål. Lottakåren står med stora leenden och bjuder på varm blåbärssoppa och chokladkaka. Världsklass. Övertygar brorsan att det är bara milen kvar. Nu kör vi. Nånstans på vägen tappar vi varandra. Jag lufsar på i mitt egna tempo över sten och lera. Ibland suger leran fast skon och det blir att slita upp foten. Det går upp och ner och upp. Sen bara ner. Vid målgång skulle det visas sig att vi hade dunkat av 811 hm. Helt okej.
 |
| Foto: Sandsjöbacka Trail |
 |
| Foto: Sandsjöbacka Trail |
 |
| Glad! Foto: Sandsjöbacka Trail |
Att komma in i slottskogen, att få springa på asfalt var en sällan skådad njutning. Helt plötsligt gick snittfarten upp betydligt! Sista backen upp över krönet in på vallen (inte den asfalterade utan den jämte med träd överallt) sög bra i benen. Men vilken känsla. Jag vet att målet är där framme och jag har haft en skön känsla hela vägen. Det är ju trots allt Januari och det var ingen toppning innan detta lopp direkt.
På målrakan står farsan, den outtröttliga farsgubbe som ställer upp i ur och skur. Guld värt!!
Ett rejält dagsverk var till ända. Kan inte annat än att rekommendera detta fantatiskt vackra lopp!
 |
| Målgång. Samma som Göteborgsvarvet. Dock betydligt glesare. Foto: Sandsjöbacka Trail |
 |
| Brorsan en stund senare i mål. |
 |
| Soppa är gott i värmetältet! |
 |
| Illaluktande och rejält sketna... |
/Asken
Kommentarer
Skicka en kommentar