6e Göteborgsvarvet
Vilket lopp! Vilken dag! 2015 års upplaga av Göteborgsvarvet var slitsam men jäklar var roligt!
Det var en folkfest av sällan skådat slag.
Lördagsmorgon. Vaknade till tonerna från en desto piggare lilltjej. Det var bara att masa sig upp. Startade dagen med att steka några bananpannkakor. Perfekt som frukost en dag som denna. Mättande och lägger sig i så tungt i magen. För dagens lopp hade jag absolut inga förväntningar. Löpträningen denna vinter och vår har inte varit bra. Därför var tanken mer att åka upp, springa och njuta av festen som varvet är!
Strax efter nio rullade jag uppåt Göteborg och plockade upp Matte på vägen. I bilen så diskuterades dagsformen och förutsättningarna för dagens race. Vi var båda överens att vi var högst osäkra på hur dagens skulle ta sig.
Väl uppe parkerade vi på Åby och sedan gratisbussarna till starten. Var skönt att vara uppe tidigt och hämta ut nummerlapparna, ingen kö nånstans. Kolla lite på mässan och alla erbjudanden. Hade ingen större shoppinglust utan passerade det hela ganska fort. Ute sken solen och det blev en medhavd kycklingsallad till lunch i gräset. Sakta men säkert började det välla in löpare. Pirret i magen började leta sig fram. Min starttid var 13:22 och grupp 5.
45 min innan start gick vi och dumpade väskorna och började med uppvärmningen. Det var löpare överallt och den där goa känslan började infinna sig. Morgonens knä-ont och stelhet i vader var som bortblåst. Just nu längtade jag bara för att få springa. 15 min kvar så blev det ett sista besök i skogen för att sen ställa in sig i ledet. Lyckan spred sig ytterligare. Tittade på storbildsskärmarna och såg eliten passera Älvsborgsbron. Snart där! tänkte jag för ett ögonblick.
Å så gick starten. Det var småtrångt och till en början låg jag och malde i vänsterledet. Turen genom Slottsskogen flöt på och uppför säl-backen. I backen ner mot Majorna uppenbarade sig den vackra paljetten av löpare i alla olika möjliga starka färger på tröjorna. Det var verkligen en syn att se denna lysmask leta sig fram. Jämte banan var det fest. Folk grillar, dricker bärs, sjunger, dansar och hejar.
Det flöt på väldigt bra och uppför Älvsborgsbron tänker jag svagt att detta kan nog gå ganska hyfsat. Nerför bron och vetskapen om att ha medvind och helt platt gjorde att jag började trycka på. Benen svarade och livet kändes ganska enkelt. Tyvärr var det ingen roligt med vätskestationerna. Jäklar vad jag tappade tid. Det var inte enkelt att ta sig fram springandes och ta en mugg vatten. Hisingen passerades snabbt och enkelt. Uppför den andra bron och nu kändes det inte lika roligt. Fick jobba på och hittade en bra rygg att ligga bakom. En äldre herre med stadig pace. På toppen var det bara att blicka ut och njuta. Nu var det full fart till Avenyn!
Folk stod i dubbla led och hejade hela avenyn, gåshuden spred sig längs med ryggen när jag rundade Poseidon. Nu var det inte långt kvar! Tittade på klockan, hoppsan! Detta kan ju sluta bra. Tryckte på allt vad bena var värda för stunden och hittade åter igen en bra rygg att hålla. Genom allén, upp mot Slottsskogen, sista kilometern i Slottsskogen gjorde ont. För att inte tala om den löjligt korta sista backen. Jag log. Detta är ju bara sköj! In på rakan och in i mål. 1:43 stannade klockan. Nöjd. Väldigt nöjd!
Att jag kunde springa såpass snabbt förvånade mig men oavsett så är det alltid kul med en bra dag. Väl hemma var det en glad tjej som grattade Pappa. Som avslutningsord måste jag säga att årets medalj är riktigt tung och snygg. Många plus för den!
Det var en folkfest av sällan skådat slag.
Lördagsmorgon. Vaknade till tonerna från en desto piggare lilltjej. Det var bara att masa sig upp. Startade dagen med att steka några bananpannkakor. Perfekt som frukost en dag som denna. Mättande och lägger sig i så tungt i magen. För dagens lopp hade jag absolut inga förväntningar. Löpträningen denna vinter och vår har inte varit bra. Därför var tanken mer att åka upp, springa och njuta av festen som varvet är!
Strax efter nio rullade jag uppåt Göteborg och plockade upp Matte på vägen. I bilen så diskuterades dagsformen och förutsättningarna för dagens race. Vi var båda överens att vi var högst osäkra på hur dagens skulle ta sig.
Väl uppe parkerade vi på Åby och sedan gratisbussarna till starten. Var skönt att vara uppe tidigt och hämta ut nummerlapparna, ingen kö nånstans. Kolla lite på mässan och alla erbjudanden. Hade ingen större shoppinglust utan passerade det hela ganska fort. Ute sken solen och det blev en medhavd kycklingsallad till lunch i gräset. Sakta men säkert började det välla in löpare. Pirret i magen började leta sig fram. Min starttid var 13:22 och grupp 5.
45 min innan start gick vi och dumpade väskorna och började med uppvärmningen. Det var löpare överallt och den där goa känslan började infinna sig. Morgonens knä-ont och stelhet i vader var som bortblåst. Just nu längtade jag bara för att få springa. 15 min kvar så blev det ett sista besök i skogen för att sen ställa in sig i ledet. Lyckan spred sig ytterligare. Tittade på storbildsskärmarna och såg eliten passera Älvsborgsbron. Snart där! tänkte jag för ett ögonblick.
Å så gick starten. Det var småtrångt och till en början låg jag och malde i vänsterledet. Turen genom Slottsskogen flöt på och uppför säl-backen. I backen ner mot Majorna uppenbarade sig den vackra paljetten av löpare i alla olika möjliga starka färger på tröjorna. Det var verkligen en syn att se denna lysmask leta sig fram. Jämte banan var det fest. Folk grillar, dricker bärs, sjunger, dansar och hejar.
Det flöt på väldigt bra och uppför Älvsborgsbron tänker jag svagt att detta kan nog gå ganska hyfsat. Nerför bron och vetskapen om att ha medvind och helt platt gjorde att jag började trycka på. Benen svarade och livet kändes ganska enkelt. Tyvärr var det ingen roligt med vätskestationerna. Jäklar vad jag tappade tid. Det var inte enkelt att ta sig fram springandes och ta en mugg vatten. Hisingen passerades snabbt och enkelt. Uppför den andra bron och nu kändes det inte lika roligt. Fick jobba på och hittade en bra rygg att ligga bakom. En äldre herre med stadig pace. På toppen var det bara att blicka ut och njuta. Nu var det full fart till Avenyn!
Att jag kunde springa såpass snabbt förvånade mig men oavsett så är det alltid kul med en bra dag. Väl hemma var det en glad tjej som grattade Pappa. Som avslutningsord måste jag säga att årets medalj är riktigt tung och snygg. Många plus för den!
/Andreas
Kommentarer
Skicka en kommentar