Enkelt är bra och ibland underbart!
I höstas åkte jag på ett klassiskt löparknä. Det blev en del behandling varvat med stretch och rehabövningar. I samma veva plöjde jag igenom forum och böcker kring barfotalöpning (som kvällspressen döpt det till) för att se om en lösning fanns i detta ämne. Där blev intresse mycket starkare och en nyfikenhet som var tvungen att stillas. Visst ligger det något i det. Ta av dig skorna, hur springer du då?
Sagt och gjort i samma veva deltog jag i slutet av Januari i en kurs för barefoot movement. En bra kurs som tog upp historik, gav många bra övningar för att stärka foten och underbenet, teknik och sen till det intressanta. Vi blev filmade innan och efter. Där fick jag mig en tankeställare. Jag trodde jag sprang med hyfsad teknik. Ja just det.... eller inte. Jämfört med min första gång att springa med skorna utan fluffig dämpning, som dag och natt. Kroppen rörde sig naturligare utan mina vanliga löpardojor.
Efter denna kurs genomled jag några månader med värkande vader. Nu har denna värk gradvis försvunnit. Min teknik blivit bättre och det är en enorm skillnad att springa ute. Det är lätt och du känner kontakten med marken på ett helt annorlunda sätt. Jag skall dock erkänna. Jag varvar mina vivobarefoot med mina Saucony Kinvara. Benen är inte beredda för en långrunda med vivosarna... än. Jag är ganska säker på att jag kommer ta upp detta ämne ännu mera.
Så igår söndag avnjöts det en härlig tur i skogen precis jämte vi bor. Det var en grym avskalad känsla att springa utan strumpor i ett par enkla skor med ständig kontakt med marken. Avslutade med att ta av skorna helt och springa helt barfota sista kilometern. Våren är fantastisk på västkusten. Å ja, jag sprang hem sista varvet för att hämta kameran och fota. Det var så jäkla vackert att det måste förevigas på något sätt!
Sagt och gjort i samma veva deltog jag i slutet av Januari i en kurs för barefoot movement. En bra kurs som tog upp historik, gav många bra övningar för att stärka foten och underbenet, teknik och sen till det intressanta. Vi blev filmade innan och efter. Där fick jag mig en tankeställare. Jag trodde jag sprang med hyfsad teknik. Ja just det.... eller inte. Jämfört med min första gång att springa med skorna utan fluffig dämpning, som dag och natt. Kroppen rörde sig naturligare utan mina vanliga löpardojor.
Efter denna kurs genomled jag några månader med värkande vader. Nu har denna värk gradvis försvunnit. Min teknik blivit bättre och det är en enorm skillnad att springa ute. Det är lätt och du känner kontakten med marken på ett helt annorlunda sätt. Jag skall dock erkänna. Jag varvar mina vivobarefoot med mina Saucony Kinvara. Benen är inte beredda för en långrunda med vivosarna... än. Jag är ganska säker på att jag kommer ta upp detta ämne ännu mera.
Så igår söndag avnjöts det en härlig tur i skogen precis jämte vi bor. Det var en grym avskalad känsla att springa utan strumpor i ett par enkla skor med ständig kontakt med marken. Avslutade med att ta av skorna helt och springa helt barfota sista kilometern. Våren är fantastisk på västkusten. Å ja, jag sprang hem sista varvet för att hämta kameran och fota. Det var så jäkla vackert att det måste förevigas på något sätt!
/Andreas
Kommentarer
Skicka en kommentar